Commander Keen

Mitt första spel är en serie plattformsspel (eller "hopp-och-spring-spel" som vi kallade det när vi var små). Dessa spel har följt med mig ända sen barnsben. Jag må ha spelat en massa spel sen dess, men det hindrar inte det faktumet att jag nu som då återvänder till dessa gamla spel. Jag pratar naturligtvis om Commander Keen.
 Spelen utvecklades av Id Software och släpptes av Apogee Software i början av 90-talet. Det finns sammanlagt sju spel. Det var planer på att det skulle bli åtminstone åtta, men Id Software ville fokusera på att tillverka Wolfenstein 3D istället, så Commander Keen blev lagt på is.
Handling
Commander Keen skulle jag beskriva på följande sätt: Tänk om Kapten Spiff från Kalle & Hobbe fick ett eget dataspel. Du spelar en liten hyperintelligent pojke som heter Billy Blaze. Han har byggt på sin bakgård en rymdraket av gamla soppburkar och andra föremål man hittar hemma. Rymdskeppet heter The Bean-With-Bacon-Megarocket. När hans föräldrar är borta och hans barnvakt har somnat så "lånar" Billy sin storebrors Packers-hjälm (amerikansk fotbollshjälm, för de som inte hänger med) och blir Commander Keen: Jordens försvarare!

Från Commander Keen: Invasion of the
Vorticrons kapitel 3 - Keen must die!

I Episode 1: Marooned on Mars så reser Keen till Mars och upptäcker att en utomjordisk ras som heter vorticon har en post där. Spelet går ut på att Keen utforskar de olika städerna på Mars för att hitta delar som blev stulna från hans rymdskepp. När han återvänder hem så märker han att ett vorticoniskt invasionsskepp svävar utanför jorden. Vilket för oss till Episode 2: The Earth Explodes, när Keen bordar skeppet för att förhindra invasionen. Du måste i det spelet förhindra att större städer som New York och London förstörs. Under detta äventyr får Keen också reda på att Vorticon en gång var en fridfull ras, men att de har blivit förslavade av "Det Stora Intellektet". Så Keen beger sig mot vortikronernas hemplanet: Vorticon för att befria dem.

Från Commander Keen 6: Aliens ate my babysitter!

I Episode 3: Keen Must Die så slåss Keen mot Vorticoner på deras hemplan och möter Det Stora Intellektet, som visar sig vara hans gamla ärkefiende Mortimer! Keen förstör Mortimer, men det visar sig att det bara var en robotdubbelgångare. Den riktiga Moritmer är fortfarande i livet och planerar att förstöra galaxen med en apparat som heter Omegamatic som har blivit tillverkade (och sedan stulen) från Shikkadi-folket. Den var dock inte färdig, och väktare till ett orakel som kunde ge Keen mera information om Omegamaticen hade blivit tillfångatagna. Så i Episode 4: Secret of the Oracle måste Keen resa till deras hemplanet, Gnosticus IV för att befria dem. Och i Episode 5: The Armageddon Machine spelet förstör han Omegamaticen.
I Episode 6: Aliens Ate my Baby Sitter har Keens barnvakt blivit kidnappad av rymdarten Bloog och fört henne till planeten Fribulus Xax för att äta henne. Keen räddar henne och får reda på att Mortimer har planer för att förstöra hela universum.
Och där tog spelserien slut. Det sjunde spelet skulle ha hetat Goodbye Galaxy, men blev inte släppt.
Men det finns ett spel utanför canon, som heter Keen Dreams, eller Keen 3.5 som det också kallas. I det spelet så har Keens undermedvetna blivit kidnappad av en ond potatiskung och förd till hans rike.

Jag skulle vilja säga att utseendemässigt och spelmässigt kan Commander Keen indelas i två kategorier (tre om du räknar med Keen Dreams). Keen 1-3 och 4-6. Keen 1-3 hade främst de klassiska högljudda PC-ljuden medan 4-6 hade fått ett mera nyanserat ljud.

Från Commander Keen 1

Grafiken såg också annorlunda ut. I Keen 1-3 så såg spelen, med avsaknad av bättre ord, mera hackiga ut.
Men det som alla spel hade gemensamt var att Commander Keen alltid hade en hoppstylta och en laserpistol som kom till flitig användning. Och spelet gick inte till så att du automatiskt blev transporterad från bana till bana, utan du fick en hel värld med banor att gå till i vilken ordning du ville. Det minns jag att var väldigt fascinerande att utforska hela världar och möjligen upptäcka dolda banor.

Från Commander Keen 6

Tonen i spelen är väldigt lättsamma. Det är inte någon superangstig detalj att universum är i fara. Keen är kanske en lite platt karaktär, men å andra sidan, vad kan man vänta sig? Jag föredrar att tänka på Commander Keen som Kapten Spiff: En pojke med ett rymdskepp. Hur coolt skulle det inte ha varit att ha det när man var liten?
Dessa spel har som sagt alltid kommit tillbaka till mig även som vuxen. Jag tror att det är för att spelen är väldigt lätta till stämningen och väldigt lätta att spela. Så om jag har en dålig dag så kan några banor Commander Keen lösa det problemet. Dessutom är spelet lagom svårt.

Det är det jag har att säga om det spelet. Om ni ursäktar mig så har jag en annan invasion av jorden att stoppa.