Custers Revenge

Innan jag börjar så tänker jag säga till mitt försvar att jag inte spelade detta spel!
Jag känner till det tack vare internet och det är antagligen det mest kontroversiella spelet jag har hört om. Det är onekligen ett spel som har skapat historia och därför anser jag att detta spel kan jag prata om.

Handling
Du spelar General George Armstrong Custer, en "krigshjälte" från amerikanska inbördeskriget (ingen vet helt säkert hur hjältelik han var).
Han befinner sig naken på ett slagfält med endast en hatt och en röd scarf runt nacken. Han ska gå från ena sidan av skärmen till den andra. Han ska undvika pilar som regnar ner över allt. På andra sidan av skärmen finns en naken indiankvinna som är bunden vi den påle. När Custer kommer över till henne så har han sex med henne. Spelaren får mera poäng ju mera sex han har med henne.
Det är allt.

Om spelet

"Hands off my Pixels!"

Spelet släpptes 1982 till Atarai 2600 av företaget Mystique. Det blev genast ökänt för att det stod på förpackningen att spelet inte fick säljas till minderåriga. Det stod i manualen att om ett barn råkar komma på föräldrarna med att spela detta spel så ska man säga att Custer och Indiankvinnan dansar. På baksidan av förpackningen stod det "She's not about to take it lying down, George! Help is on the way. By God! He is coming."

Var spelet kontroversiellt? Nä, inte särskilt, jag menar vad finns det att klaga på? Säkert fanns det två personer som tyckte att grafiken var dålig. För övrigt var det tyst....
SÅKLART var spelet kontroversiellt! Det är ett spel som handlar om att vara en vit kille från amerikas historia, som går över ett fält för att våldta en kvinna som är bunden vid en påle. Att hon är ursprungsamerikan hjälper inte heller.
Feministiska grupper, talesmän för ursprungsamerikanerna och spelrecensenter protesterade mot spelet. Intressant att ingen historiker-organisation klagade över att General Custer blir porträtterad på det sättet. Atari, konsolen som spelet släpptes för, försökte stämma Mystique.
Speldesignern försökte säga att kvinnan inte alls blev våldtagen, utan hon var frivilligt med på allt. Jag menar då är ju allting okej, eller hur?

Denna kontrovers gav spelet en massa extra publicitet och resulterade i att 80 000 spel såldes innan det äntligen blev nedtaget från hyllorna och inte fick säljas mera. Därför är detta spel idag väldigt svårt att få tag i, det skulle säkert gå att få tag i via internet om man är tillräckligt sjuk för att vilja ha det. Detta spel har listats flera gånger som det mest kontroversiella, rasistiska och värsta spelet som någonsin har gjorts.
Mystique blev uppköpt 1984.

Jag har aldrig hört om ett sånt kontroversiellt spel. Vilket är intressant. Jag menar det finns våldsamma spel. Det finns spel där kvinnor i allmänhet är nästan icke-existerande eller har en nedvärderande roll.
Men våldtäckt?

Monkey Island 2: Lechucks Revenge

Åhoj, mina vänner!
Nu ska vi prata om ett till spel som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det hör till kategorin spel som jag och mina kumpaner spelade då vi var små.
Jag pratar om den andre delen i Monkey Island-serien: LeChucks Revenge!

Handling
Vår hjälte, piraten Guybrush Threepwood från förra spelet sitter vid en lägereld och berättar om hur han besegrade LeChuck i det förra spelet. Piraterna är trötta på den berättelsen och frågar om han inte har några andra berättelser. Guybrush avslöjar för dem att han håller på att leta efter en piratskatt, den största piratskatten som finns. Den är känd bland folk som "The Big Whoop". Han är inte den enda piraten som är ute efter att finna The Big Whoop....
Samtidigt visar det sig att spökpiraten LeChuck från det förra spelet inte alls är död. Guybrush hade kvar LeChucks gamla skägg från ettan, vilket blir stulet för att återuppliva honom. LeChuck planerar förstås en hämd mot Guybrush.
Det finns myycket mera att säga om handlingen, men jag tänker inte avslöja för mycket.

Om spelet
Grafiken är lite bättre än ettan. Men fortfarande fungerar spelet på samma sätt, du pekar och klickar vad du vill göra. Spelet går ut på att du löser olika pussel med olika föremål precis som ettan. Under spelets gång åker du runt till fyra olika öar som du kan utforska.
Spelet är komiskt, men här måste jag ge spelet lite minuspoäng för en del skämt är helt enkelt dåliga. Men samtidigt så är det inte ett stort minus eftersom ettan (och resten av spelserien) använder sig av dåliga skämt.
Musiken och ljudeffekterna i allmänhet är bättre utvecklade än ettan.

En rolig detalj med detta spel är att det var det första pussel-spelet där du fick välja svårighetsgrad i början, "Monkey Island 2" och "Monkey Island 2 Lite". Det stod på omslaget att "Monkey Island 2 Lite" är till för spelrecensenterna. Gissa om jag kände mig träffad när jag läste det, för gissa vilken nivå jag valde!
Guybrush har äntligen odlat ett skägg i detta spel. Men få inga förhoppningar, det försvinner i trean.

När spelet släpptes fick det en massa rosor av kritikerna. Det prisades för alternativet att spela "lite", vilket gjorde att oerfarna spelare också kunde njuta av spelet. Det rosades också för att den hade "jättebra allt", om jag får fatta mig kort. Den hade helt enkelt jättebra grafik, jättebra ljud och musik, jättebra kontroller.... "Jättebra allt" helt enkelt. Än idag dyker det upp på listor över "bästa äventyrsspel".

Spelet fick en makeover och blev släppt igen 2010 till PC, Playstation 3, Iphone, Ipad (andra saker med I) och Xbox 360. Denna version av spelet har bättre grafik, bättre ljud osv. Monkey Island 2 Lite har helt blivit borttaget och istället har en del pussel blivit lättare. Denna remake blev inte lika väl emottagen som det gamla. Det var lite problem med kontrollerna och en del pussel var för enkla.
Personligen föredrar jag det gamla. Men jag har hört att man kan ställa in det nya så det ser ut som det gamla.

Mitt slutbetyg
Monkey Island 2 är ett av mina favoritspel. Trots att jag föredrar ettan så är det en jämn match som är nästan omöjlig att se vinnaren! Men ettan vinner helt enkelt för att det har mindre löjliga skämt än tvåan. Men det är en väldigt jämn match!
Och nu när det har blivit rereleased så rekommenderar jag att ni tar er en titt på detta klassiska spel! Men spela i så fall på den gamla grafiken för att få den fullständiga upplevelsen!

Duke Nukem II

Efter succén med det första Duke Nukem så gjordes en uppföljare. Denna gång fick spelet "rätt" titel och blev Duke Nukem II. Spelet är fortfarande väldigt basic, det är fortfarande ett standard plattformsspel. Det har bättre ljud och grafik än ettan.

Handling
Duke Nukem sitter på en talkshow för att prata om sin självbiografi Why I'm so Great. Han blir teleporterad upp i ett rymdskepp av utomjordingar. Deras plan är att använda hans hjärnvågor för att kontrollera en stridsdator, som i sin tur ska hjälpa dem att ta över världen.
Duke vill förstås inte acceptera detta, så han bryter sig fri, griper tag i lite vapen och är redo att rädda världen igen.

Om spelet
Precis som Duke Nukum så är syftet med detta spel att ta dig genom banor. Du kan samla poäng genom att samla på vissa föremål och skjuta fiender. I detta spel måste du också förstöra parabolantenner för att kunna fortsätta till nästa nivå.

Speltekniskt så skiljer sig detta spel från ettan i och med att det finns ett bredare urval av vapen. Du har din standard gevär, men du kan också skjuta iväg raketer, laserstrålar och eldkastare. Du samlar på dig nycklar för att ta dig genom vissa dörrar, du kan också plocka upp föremål som gör dig osynlig... Med andra ord, större utbud än ettan.

Som jag skrev tidigare så har spelet bättre ljud och mer detaljerad grafik än ettan. Jag minns när jag var liten och spelade det att jag gillade att bara skjuta med geväret, för det lät så coolt.
Karaktären Duke har lite mera humor än tvåan, men fortfarande är vi fast med enstaka cut-scenes där han slänger ur sig repliker som från en action film. Han är fortfarande en väldigt platt actionhjälte. Kanske han någon gång i framtiden kom att bli kärleksbrevet till actionhjältarna från 80 och 90-talet?

Spelets första av fyra episoder släpptes gratis som shareware. Det spelade jag och mina kumpaner på när jag var liten och vi hade tillräckligt att göra med denna episod.

Mitt betyg
Duke Nukem II är ett helt okej plattformsspel. Det skiljer sig inte så mycket från ettan, så om du gillade ettan så kan du njuta av detta spel också. Personligen gillar jag ettan mera för jag gillade grafiken och färgerna bättre. (Tänka er det!) Då ettan såg ut som ett roligt action-äventyr så är detta spel mörkare i färgerna. Fortfarande utan att vara onödigt mörk och ångestfyllt, som tur är.

Duke Nukem

Tiden före Duke Nukem 3D och Duke Nukem Forever så fanns Duke Nukem endast som plattformsspel. Han hade inte ännu några coola one-liners eller någon personlighet överhuvudtaget. Duke var bara ännu en tuff action-hjälte som skulle rädda världen.

Handling
Året är i framtiden 1997. Dr Proton har bestämt sig för att ta över världen med hjälp av sin Techbot-armé. Duke Nukum, vår stentuffe hjälte, bestämmer sig för att stoppa honom. Spelet är uppdelat i tre delar. I den första delen slåss Duke mot Protons Techbots i Los Angeles för att sedan konfrontara doktorn. Dr Proton flyr till sin månbas och Duke följer efter i episod två. Dr Proton flyr vidare till framtiden i den tredje delen och Duke följer efter för att förstöra honom.

Om spelet
Spelet är ett väldigt typiskt plattformsspel. Du hoppar från olika plattformer och skjuter mot fiender. Du får poäng för att skjuta fiender eller spränga upp saker eller plocka upp vissa föremål. Du börjar vid en punkt från en bana och når slutligen fram till en annan punkt. Det är inte mera complicerat än det egentligen.

Det kanske har slagit er att spelet heter Duke Nukum, medan resten av spelserien heter Duke Nukem. Detta beror på att Apogee Software, som släppte spelet, hade hört att tv-serien Captain Planet skulle ha haft en karaktär som hette Duke Nukem. De blev därför rädda att de skulle bli stämda ifall de använde Duke Nukem. Därför fick detta spel titeln Duke Nukum. Men så småningom blev det klart att Captain Planet inte hade patent på namnet Duke Nukem.
Jag har hört att i ett downloadable content i Duke Nukem Forever så återvänder Dr Proton som antagonist.

Min slutdom
Spelmässigt är spelet är underhållande. Ibland är det roligt att döda lite tid med att hoppa mellan olika plattformer.
Det är inte lika tounge-in-cheek som uppföljarna kom att bli. Karaktären Duke har bara en rolig (?) line i hela spelet som jag kommer ihåg.

....Sug på den?

Ultima Underworld: The Stygian Abyss

Ultima Underworld The Stygian Abyss anses vara ett "landmark"-spel, som förändrade hur spel kom att se ut i framtiden. Jag kommer ihåg att jag spelade detta när jag var liten och var imponerad av möjligheterna man kunde göra i detta spel. Du kunde sova var som helst i spelet, du kunde göra upp en lägereld och laga mat, vilket var viktigt om du har tänkt överleva. (om du kombinerar en majskolv med en eld så har du gjort popcorn!). Sådana små detaljer kommer jag inte ihåg från tidigare spel.

Spelvärlden

Jag antar att jag måste ge en kort summering av vad Ultima-spelen går ut på och berätta vad The Stygian Abyss är för något. Det är en ganska komplicerad berättelse, men i stora drag: Du spelar en hjälte från vår värld som flera gånger har rest till Britannia i Ultima-universumet. Du har räddat landet många gånger och kallas helt enkelt för "The Avatar".
I denna värld finns det många raser och människor av olika sorter. De har tampats med varandra och har olika funderingar kring  religion och politik. Sir Cabius beslutade sig för att göra ett grottsystem (The Stygian Abyss) fyllt med monster en vallfärdsplats för olika raser. De skulle i den grottan bli tvungna att lära sig följa dygderna som hade blivit etablerade tidigare i spelserien.
Grottorna koloniserades med tiden och raserna levde bra tillsammans, ända tills Cabius dog. Raserna började så småningom bli bittra på varandra vilket tvingade landets baron Almric att sätta en tung metalldörr vid ingången. Efter det blev Stygian Abyss känt som ett näste med onda människor och hemska odjur.

Handlingen

Ultima Underworld börjar med att Avatar har återvänt till jorden efter Ultima 6. I sina drömmar besöks han av trollkarlen Garamons spöke. Han berättar att hans bror Tyball har släppt loss en stor ondska och att Britannia behöver Avatars hjälp.
Avatar transporteras till ett sovrum i ett slott där Tyball är i full färd med att kidnappa baron Almrics dotter Arial. Hon har slängts ut genom sitt sovrumsfönster till ett troll som har tagit henne och för henne mot Stygian Abyss.
Tyball trollar bort sig och vakterna arresterar dig, eftersom de tror att du kidnappade Arial. Du påstår att du är den legendariske Avatar som har räddat världen sex gånger redan. (Det finns tempel nämnda efter dig i dethär skedet). Men baronen tror inte på dig. Han bestämmer sig för att slänga in dig utan vapen eller något i grottan. Om du är Avatar så borde du överleva. Om du inte är Avatar så dör du antagligen, din kidnappande fjant!

När Avatar är i grottan så kan du utforska den bäst du vill. Du kan lösa konflikter mellan olika grupper varelser på vilka sätt som helst (även om det innebär att du slaktar den ena arten och låter den andra leva) eller utföra olika uppdrag för att få belöning.
Men allt leder till att du kommer ner till bottnet av grottan, efter att ha slaktat avskyvärda monster på vägen dit. Arial lever ännu och Tyball håller på att genomföra en ritual. När Avatar har dödat honom så visar det sig att Tyball och Garamon hade i misstag släppt loss demonen "Slasher of Veils". Deras plan var att fånga demonen i henne och på så sätt förhindra demonen från att förstöra världen.
Med hjälp av Garamons spöke så hittar Avatar sir Cabius' reliker och slänger dem i vulkanen på bottnet av grottorna. Med hjälp av det och Garamons spökes kraft så öppnas en portal som leder ut till en annan dimension, dit demonen och Avatar sugs in. Du får yra runt en stund i denna dimension innan du hittar ut.
Vulkanen har ett utbrott, dottern är räddad och världen är räddad. Hurra!

Om spelet
De som älskar moderna RPG borde på riktigt ta sig en titt på detta spel. En del faktorer från detta spel har flytt med i senare spel, som t.ex att musiken ändras då det blir en stridsscen. Du kan plocka upp och kasta olika föremål tvärs över rummet.
Försök inte ens bryta dig in i ett rum för att stjäla föremål om du befinner dig i fel koloni. Då kommer precis hela kolonin att vilja slakta dig. Det är faktiskt intressant, med tanke på att en massa RPG-spel under den tiden inte alls hade fått in någon sån detalj. I en del andra spel så kunde du gå in i en bondgård, slå sönder alla krukor, ta alla pengar och sticka och ingen reagerade alls. Så var fallet ännu i många spel på det sena 90-talet.

Du ser allting från din karaktärs synvinkel i utritade 3D-grottor. De kan se lite platta ut, men jag skyller på den gamla tiden. Musiken och mörkret i grottorna gör mycket för att höja stämningen av isolation. Det känns väldigt ensamt där nere, då lilla jag är ensam mot tusentals monster. Synd att inte mina vänner Iolo, Shamino eller Dupre från tidigare äventyr kunde komma med mig denna gång....

Medan tiden går så kommer du att plocka upp olika vapen och föremål som du kan använda till olika saker som att t.ex tillverka vapen och rustningar. Du rör dig genom att klicka på olika delar i skärmen. Du väljer en ikon ur den vänstra spalten då du vill utföra en handling, som att dra fram ett vapen, plocka upp något eller aktivera något. På det sättet påminner dethär spelet väldigt mycket om ett point-and-click spel.
Du kan också hoppa, vilket både är en fördel och nackdel. Visst, det är händigt att kunna hoppa men försök hoppa och styra samtidigt med musen. Det är svårt!

Karaktärsskapandet känns säkert igen för de som har spelat gamla RPG-spel. Du väljer ett kön, namn, yrke och olika förmågor till din karaktär. Det enda som saknas är att du inte kan välja vilken ras du spelar. Du är en människa, deal with it!

Spelet har influerat Valve Games och Bethesda Softworks och var inspirationen bakom spelen Deus Ex och BioShock.

Min slutdom
Hur bra har spelet åldrats sen jag var liten? Ärligt talat så klarade jag aldrig spelet när jag var liten för spelet är komplicerat och tidskrävande. Mina känslor för detta spel är väldigt mixtrat, för å ena sidan är det ett bra spel med en komplicerad intrig och side-quests. Det finns en hel värld under jorden att utforska, vilket inte jag har sett någon annanstans tidigare.
Å andra sidan är det kanske lite väl krångligt och mycket att hålla reda på.
Men å tredje sidan, så tror jag att många spelare i dag är bortskämda. Om jag jämför med t.ex Oblivion. I det spelet har du en pil som alltid pekar exakt vart du ska gå och om du glömmer bort vad du ska göra där så står allt skrivet i en journal. (De flesta uppdrag är ändå "Gå in i grotta, döda monster, hämta skatt, komma tillbaka!")
Om du i Stygian Abyss glömmer bort vart du ska gå eller vad du ska göra under en quest så, som de sa i armén, "Det är den enskilde krigarens voi voi!"

Jag skulle kalla detta spel för ett ytterst välutvecklat "dungeon crawl" (de som har spelat D&D vet vad jag snackar om) Jag rekommenderar att du testar detta spel om du har mycket tid att döda. 

Myst

Under 90-talet gjordes många äventyrsspel som gick ut på att lösa pussel. Man hade också börjat experimentera mera med att skapa spel som hade en djupare grafik än 2D, så man gick över till 3D-grafik. När jag har diskuterat skillnaden mellan 2D och 3D har människor inte alltid varit säker på det och tror att om jag pratar om ett 3D-spel så pratar jag om spel "där man har vapnet framför sig". De som målar kan säkert skippa nästa del, de har pratat om dethär på bildkonst också.
2D står för "tvådimensionell". Det betyder att du ser alltings längd och bredd. Resultatet blir en spelvärld som ser väldigt platt ut. Commander Keen t.ex har 2D-grafik.
3D står för "tredimensionell". Det betyder att du ser alltings längd,bredd och djup. Resultatet blir en spelvärld som ser djup ut.

Bland dessa finns Myst. Detta spel var stilbildande och kom (tillsammans med 7th Guest) att hjälpa med införandet av CD-ROM. Det utvecklades av Cyan (som senare böt namn till Cyan Worlds). Utvecklandet av spelet påbörjades 1991 och 1993 släpptes spelet.

Handlingen
Du spelar en karaktär som är känd som "Främlingen". Du hittar en konstig bok som innehåller detaljerade beskrivningar av en ö i en konstig värld som heter Myst. När du sätter handen på den sista sidan i boken så transporteras du till denna ö ute på Myst.
Du vandrar runt på ön och upptäcker med tiden att boken var skriven enligt ett gammalt system som kallas helt enkelt för "konsten". Konsten går i sin tur ut på att bygga broar mellan olika världar, för att göra det mindre komplicerat.
Ön och Konsten är både kvarlevor från en tidigare utdöd civilisation, D'ni. Med tiden får du reda på att två bröder är kvar i livet, vardera på sin skilda värld. Deras far är också i livet på en helt annanstans och utan att förstöra slutet så ska jag säga att du måste välja vem av dessa tre du ska hjälpa.

Från det allra första Myst.

Om spelet
Spelet är ett typiskt peka och click-spel. Du ser framför dig förrenderade (alltså färdigladdade) bilder där du kan klicka på olika föremål eller helt enkelt röra dig. De pussel du träffar på består oftast av att dra i diverse spakar eller trycka på knappar i en viss ordning.
Grafiken kan se daterad ut idag, men 1993 var detta väldigt high-tech. Spelet var så stort att det inte fick plats på en vanlig diskett, utan det måste ges ut på CD-ROM. Det finns väldigt lite ljud i spelet, det mesta är bara vatten som porlar eller vind som viner. Jag ser inte detta som ett problem, utan snarare en fördel. Less is more.

Från "Realmyst: Masterpiece Edition"

Myst har fått många remakes. 2000 släpptes en uppdaterad version, Myst: Masterpiece Edition, med bättre grafik och ljud. Samma år släpptes realMyst, vilket också har bättre grafik och ljud, men du kan också röra på dig mera fritt. Då du hade en färdigladdad bild i det gamla Myst så kunde du inte t.ex vrida på huvudet. Det kan du göra i realMyst. 2014 släpptes en realMyst remake, som finns på Steam. Den heter realMyst: Masterpiece Edition.
Det har också släppts på flera plattformer. Det finns nu för Playstation 3 och Ipads.
Spelet fick fyra efterföljare samt ett försök till ett spinoff-spel (Uru: Ages beyond Myst). Förutom det första Myst så har jag bara Uru.

Mina tankar
När jag var liten och såg detta spel tyckte jag genast att det var det vackraste jag hade sett. Jag gillade hur miljöerna såg ut, de såg ganska färgglada och intressanta ut. Synd bara att jag inte fattade ett smack av det, vem jag var, vad jag gjorde där och vad vitsen var med allt.
Det finns sammanlagt fem karaktärer i spelet och du möter inte alla på en gång. Det gör att spelvärlden känns väldigt ensam. På både gott och ont. Jag kommer alltid att tänka på Jag vill ha en egen måne av Ted Gärdestad då jag ser detta spel. Hur skönt skulle det inte vara att kunna dra sig till sin egna mystiska ö någon gång?
Två ord som jag skulle använda till att beskriva detta spel skulle vara "atmosfärisk" och "stillhet". Det är ett bra spel om du inte vill ha ett snabbt-tempo action äventyr. När jag var liten kom jag å andra sidan inte förbi den första ön, så.... Jag antar att jag inte är helt opartisk i min dom om detta spel.
Jag rekommenderar att du tittar på detta spel! Det har åldrats väldigt bra för mig och jag kan njuta av det på andra sätt nu när jag är vuxen.

Här är en Lets Play. Enjoy!

Worms

Eller som jag har hört det kalls: "Worms 1".
Detta spel är en sann klassiker. En stor del av mig var osäker om det ens var någon vits att jag berättar om detta spel. Många människor jag känner har antingen spelat detta eller någon av uppföljarna som långt följer samma mönster.

Worms går ut på att du kontrollerar en grupp på fyra maskar. De placeras ut på en karta och ska där föra krig mot andra maskar. Till sitt arsenal har man bazookas, uzis, handgranater och en massa andra massförstörelsevapen. Man kan också gräva ner sig under jorden eller bygga broar. Din mask har ett antal hälsonivåer och då den når noll så dör din mask. Samtidigt så dör också masken om den ramlar utanför kartan eller ramlar ner i havet.

Och det är egentligen bara det som spelet går ut på. Det finns inget mer att säga om det. Spelet har ett väldigt bra re-play värde. Du kan spela det tusen gånger och det känns fortfarande inte gammalt. En vän fick tag i det via gog för några månader sen, vi spelade det och hade jättekul.
Du kontrollerar maskarna genom pilar och musen. Du kan gå över landskapet och hoppa runt. Väldigt enkla kontroller.

En fördel med spelet var också att det kom alltid några kortfilmer mellan varje spel. Grafiken i dessa filmer var ganska ovanligt ännu då jag var liten, då jag gick på ettan eller tvåan. Så för mig såg dethär väldigt high-tech ut.

Worms och jag
Jag och mina vänner spelade detta spel jättemycket. Vi hittade på olika utmaningar och sånt. (t.ex vi flyttade över våra maskar till varsin "holme" och därifrån får vi endast skjuta på varandra).
Samtidigt var jag ett kreativt barn. Jag hade börjat leka med piprensare och skapade slutligen egna "Worms"-soldater. En rosa och en svart piprensare och du har en mask, redo att tjänstgöra!

Senare så fick jag tag i en karta över byn där jag bodde. Det var vid någon orientering och läraren brydde sig inte om att få tillbaka kartorna. Jag satte upp den kartan på min vägg i mitt rum. Sedan skaffade jag olika knappnålar med olika färger på huvuden och flyttade runt dem i byn när jag kände för det.
Jag hade, utan att veta om det, skapat ett universum som kändes levande eftersom jag själv levde i det också. Jag har alltid gillat att bygga världar och jag tror att detta var min första "värld".
Jag föreställde mig att mina maskar i min pulpet på skolan var levande och att jag kunde "kommendera" runt dem i byn för att förinta fiendemaskar. Så en gul nål vid skolan betydde att pluton Någotnamn (säkert något i stil med Snabba Soppan), vaktade det området medan en röd nål vid kommungården betydde att en annan pluton befann sig vid kommungården.
Jag tror jag höll på att mixtra med detta och byggde ut allt från hösten på sexan tills jag började i högstadiet eller något.
Efter det blev maskarmén upplöst och har nu pensionerat sig på vår vind därhemma (tror jag, mamma kanske slängde dem senare).

Tillbaka till spelet: Det är ett jätteroligt spel och om du är en oupplyst stackare som inte har spelat detta så rekommenderar jag att du gör det. Ring upp några vänner och kriga mot varandra!