Duke Nukem II

Efter succén med det första Duke Nukem så gjordes en uppföljare. Denna gång fick spelet "rätt" titel och blev Duke Nukem II. Spelet är fortfarande väldigt basic, det är fortfarande ett standard plattformsspel. Det har bättre ljud och grafik än ettan.

Handling
Duke Nukem sitter på en talkshow för att prata om sin självbiografi Why I'm so Great. Han blir teleporterad upp i ett rymdskepp av utomjordingar. Deras plan är att använda hans hjärnvågor för att kontrollera en stridsdator, som i sin tur ska hjälpa dem att ta över världen.
Duke vill förstås inte acceptera detta, så han bryter sig fri, griper tag i lite vapen och är redo att rädda världen igen.

Om spelet
Precis som Duke Nukum så är syftet med detta spel att ta dig genom banor. Du kan samla poäng genom att samla på vissa föremål och skjuta fiender. I detta spel måste du också förstöra parabolantenner för att kunna fortsätta till nästa nivå.

Speltekniskt så skiljer sig detta spel från ettan i och med att det finns ett bredare urval av vapen. Du har din standard gevär, men du kan också skjuta iväg raketer, laserstrålar och eldkastare. Du samlar på dig nycklar för att ta dig genom vissa dörrar, du kan också plocka upp föremål som gör dig osynlig... Med andra ord, större utbud än ettan.

Som jag skrev tidigare så har spelet bättre ljud och mer detaljerad grafik än ettan. Jag minns när jag var liten och spelade det att jag gillade att bara skjuta med geväret, för det lät så coolt.
Karaktären Duke har lite mera humor än tvåan, men fortfarande är vi fast med enstaka cut-scenes där han slänger ur sig repliker som från en action film. Han är fortfarande en väldigt platt actionhjälte. Kanske han någon gång i framtiden kom att bli kärleksbrevet till actionhjältarna från 80 och 90-talet?

Spelets första av fyra episoder släpptes gratis som shareware. Det spelade jag och mina kumpaner på när jag var liten och vi hade tillräckligt att göra med denna episod.

Mitt betyg
Duke Nukem II är ett helt okej plattformsspel. Det skiljer sig inte så mycket från ettan, så om du gillade ettan så kan du njuta av detta spel också. Personligen gillar jag ettan mera för jag gillade grafiken och färgerna bättre. (Tänka er det!) Då ettan såg ut som ett roligt action-äventyr så är detta spel mörkare i färgerna. Fortfarande utan att vara onödigt mörk och ångestfyllt, som tur är.