Tänk att jag efter alla dessa år har kvar min gamla playstation (Ettan!) och några gamla spel. Jag har fortfarande inte besökt Retromagia i Åbo där det finns flera gamla playstation-spel till salu.
Jag kommer ihåg när jag skaffade den: Det måste ha varit kring år 2003. Varför skaffade jag inte en tvåa då? Jo, för att ettan var billigare och jag hade velat ha en i några år men inte kommit mig för att skaffa en.
Det fanns ett spel som jag köpte i butiken då som jag älskade jättemycket då jag var tonåring: Final Fantasy 8.
Och jag är antagligen inte den enda gamern som tänkte det, FF8 var väldigt populärt bland Final Fantasy-fans. Men det finns också många som hatar det med en passion. Jag kan bara rycka på axlarna och konstatera att detta spel delade Final Fantasy-fans i två läger.
Jag har spelat 7:an till 9:an. Någon dag kommer jag att prata om 7:an, men just nu känner jag för att prata lite om 8:an.
Handling
Det är knepigt att återge handlingen i sin fulla prakt eftersom spelet skiftar stämning. Så ni får en kraftigt nedkortad version: I början av spelet möter vi Squall Leonheart, en tystlåten tillbakadragen student på militärskolan Balamb Garden. Han har sina vänner och rivaler där som han tampas med.
Efter att ha blivit utexaminerad från Balamb Garden så får Squall och hans vänner ett uppdrag: att hjälpa landet Galbadia. Det har blivit ockuperad av en ond trollpacka och hennes armé. Så Squall ska dit och hjälpa motståndsrörelsen till att döda trollpackan och rädda landet.
Men senare visar det sig att trollpackan är under kontroll från en annan häxa som levde för tusentals år sedan, som kan kontrollera saker genom tiden. Och hon planerar att förstöra världen.
Samtidigt har vi lite relationsdrama och annat på gång...
Om spelet
Det största problemet jag ser med karaktärerna är att de är platta.
Vi har en badass hjälte som angstar, hans glada smått veka prinsessa som måste räddas titt som tätt, en hetsporre som hela tiden vill slåss, en fnittrig jätteflickig kvinna m.m. Karaktärerna känns extremt platta och ärligt talat inte så intressanta att följa med.
Jag är inte intresserad av Squalls barndomsproblem. Jag är inte intresserad av hans kärleksproblem. Jag vill sparka röv och rädda världen! Så håll tyst, Squall och var en man för tusan!
Spelet har effektivt blandat science fiction och fantasy. Vilket inte är något fel i sig. Men man måste helt och hållet låta bli att ställa sig frågan om saker är logiska. Som t.ex ett "anti-magiskt kraftfält". Idén med ett sådant låter så halvassigt att det känns löjligt.
Eller att om man förbinder en viss sorts djur/ande/sak till sig så förlorar man minnen. Varför? Det förklaras inte riktigt i detalj, bara att det händer.
Eller det faktumet att karaktärerna är bara tonåringar och det är tänkt att
de ska rädda världen medan resten av människorna bara slappar.
Kan man helt enkelt ignorera ovanstående problem så kan spelet rent storymässigt vara helt okej.
Ett större problem är det s.k "Junction"-systemet. Du spelar högst tre karaktärer på en gång. Och du ska rigga upp trollformler och allting så att personen blir starkare, får mera health points osv. Och detta måste du göra varenda gång du byter karaktär! Vilket du ibland blir tvungen att göra pga storyn.
Du kan, som tur är, göra detta med ett enkelt knappbyte. (Så att karaktärena helt kallt "byter" allting)
Men det är ändå en ansträngning som tar lite tid.
När du rör dig ute i världen så kan du bli anfallen av olika monster. Dessa monster ska du naturligtvis slåss mot (eller fly om du önskar). Det är ett bra sätt att samla XP och bli större och tuffare. Men i slutändan känns det bara irriterande om du är påväg från punkt A till punkt B och så mitt i allt blir du anfallen av något monster (stort eller litet, det kvittar) och hela spelet stannar för du måste slåss mot ett monster.
Betyg
Spelet har inte åldrats speciellt bra, eller så är det jag som har blivit äldre. För när jag var tonåring älskade jag spelet trots att storyn var väldigt korkad. Kan man ignorera en del problem, om jag tar av mig kritikerglasögonen så kan spelet vara helt okej. Det är tyvärr så långt det går för mig: Helt okej. Jag ångrar inte att jag har spelat det och säger inte att det är det värsta spelet som har gjorts. Det är bara helt okej.
Jag säger 5 av 10. Spela det för all del om ni har lust!
Du kan lämna spelet vilken sekund som helst då du tröttnar på det. Du behöver bara köra i valfri riktning och så småningom kör du "över kanten" och befinner dig i en konstig dimension, där det inte finns lagar!
