Ultima 1: First age of Darkness

Oh boy, nu pratar vi om gamla spel, mina damer och herrar!

En gång i tiden för länge sen (1979) skapade supernörden och högstadiekillen Richard Garriot, också känd som Lord British, ett spel på Apple-datorerna. Syftet med spelet var inte att skapa en karriär inom spelutveckling, utan syftet var att helt enkelt lära sig konsten att programmera egna spel och att göra ett Dungeons and Dragons-spel till sina vänner. Spelet fick titeln Akalabeth: World of Doom. Richard blev övertalad att sälja Akalabeth, vilket sålde över 30 000 kopior och han fick själv 5 dollar per vinst, vilket blev 15 000 dollar. Inspirerad av detta så avslutade inte Richard sin universitetsutbildning, utan han hoppade av och började istället tillverka spel på heltid. Denna resa kom att resultera i 14-något spel som utspelar sig i det som kom att kallas Ultima-universumet.

Jag skulle vilja recensera hans första spel Akalabeth. Det räknas som en milstolpe i datarollspel och drog mycket nytt till dataspelsvärldn. Men tyvärr har jag inte lyckats få tag i det. Så jag recenserar istället spelet som kom ut 1980. Spelet är Ultima 1: First Age of Darkness.
Ultima 1 baserar sig mycket på Akalabeth (faktum är att Akalabeth har också kallats Ultima 0). När man rör sig i de olika grottorna så liknar det miljöerna i Akalabeth oerhört mycket.

Handling
I det magiska landet Sosaria har monster och vildar härjat i tusen år. Härskarna krigar med varandra konstant för att de inte kan komma överens. Orsaken till detta kaos är den onde trollkarlen Mondain. För tusen år sen skapade han en juvel som garanterar honom odödlighet. Lord British (vilket är ett av Richard Garriots pseudonym) har letat efter en hjälte som kan förinta Mondain och föra frid till landet.
Denna hjälte, min vän, är du.

Spelet går mycket ut på att du går från stad till stad och utför olika uppdrag för härskarna. Du går in och ut ur grottor och slaktar monster för att höja dina stats och bli större och tuffare.
Du får med tiden reda på att du inte kan förstöra Mondain i denna tidsepok för så länge han har den juvelen så kan han inte förstöras. Så synd att du inte kan åka tillbaka i tiden för att stoppa honom..... Eller kan du? 
Så synd att den enda som vet om var en tidsmaskin finns placerad är en prinsessa, men hon berättar det för dig bara om du är en space ace. Hur blir du ett space ace? Jo, du köper naturligtvis en rymdfärja, åker upp i rymden och skjuter ner 20 st TIE-fighters. Duuh....
När allt det är gjort, du har räddat en prinsessa, så kan du åka tillbaka i tiden, döda Mondain och alla lever lyckliga i alla sina dagar!

Det mesta av spelet går ut på att du går in och ut ur olika grottor och slåss mot monster. De uppdrag du får från olika kungar är antingen "Gå och döda ett specifikt monster" eller "Leta efter den grottan/skylten". Din belöning för detta kan vara en diamant som behövs till tidsmaskinen eller något annat.

Om spelet
Grafiken kan bäst beskrivas som primitiv. Detta är 1980 vi talar om trots allt, då dataspelen ännu var i stenåldern. Färgerna är väldigt starka och tydliga och karaktärerna ser väldigt stela ut och rör sig väldigt stelt. Berättelsen är nästan icke-existerande, helt enkelt för att det inte fanns rum på disketterna för att ta med en speciellt avancerad berättelse. Läs en bok om du vill ha en avancerad berättelse! Det mesta vi behövde veta om Mondain fanns att läsa i manualen.

Karaktärsskapningen känns säkert igen hos många av ni som har spelat Dungeons and Dragons. Du fyller i dina stats, väljer vilken ras och vilket kön du vill spela och slutligen vad din karaktär ska heta. En del av er har säkert lagt märke till bilden till höger. Nej, det är inget stavfel, hobbits heter bobbits i Ultima 1, men de blev och heta Hobbits i tvåan. Enligt Ultimapedia så försvann de efter det som hände i trean. Det finns två fan-teorier bakom detta: Den ena är att de utrotades efter trean. Den andra teorin är att bobbitarna utavlades helt enkelt.

I vilket fall som helst, så när du befinner dig utomhus och i städerna så ser du din karaktär ovanifrån. Du kan gå fyra olika riktningar. Ibland anfaller monster eller andra onda människor dig. Då du dödar dessa monster får du Experience Points och lite pengar. Du kan i början endast röra dig till fots på land men när du har samlat ihop pengar så kan du köpa en häst, en vagn, en flotte, en båt, en rymdfärja och andra saker.
När du är inne i grottorna så ser du allting från ditt eget perspektiv. Du går bara genom fyrkantiga tunnlar och stöter på olika monster och hittar olika lådor. Det är inte mera till det än det, egentligen.
Kontrollerna är väldigt enkla. En knapp, en händelse.

En episk strid med ett skelett i en dungeon!

Det finns en viktig detalj som jag måste berätta om så ni inte dör helt i onödan: Äta bör man annars dör man. ("Höhö, äta bör man ändå dör man", jo senast jag hörde det skämtet skrattade jag så hårt att jag ramlade av min dinosaurie.) När du rör dig omkring utomhus i Sosaria så går din "food-level" ner, för att du måste ju äta för att hållas vid liv. Når det 0 så dör du med detsamma i svält. Jag försökte först spela med tanken att "Åh, min karaktär kan säkert klara sig en dag utan mat, vi är ju nära staden Paws. NOPE! Jag dog med detsamma!

Slutbetyg
Så vad ska jag säga om detta uråldriga spel? Det har åldrats jättebra! Jag har jätteroligt då jag spelar detta. Richard Garriot är en kung av nördar! Han har tagit Dungeons and Dragons, Doctor Who, Star Trek och Star Wars, slängt allt i en pizza och det är utsökt!
Om du får chansen att spela detta spel så rekommenderar jag att du provar. Förutom att jag tycker det är ett roligt spel som man gärna dödar några timmar med, så är det en milstolpe. Ni som älskar Skyrim, Fallout och diverse rollspel borde ta en titt på detta historiska spel och resten av spelen i Ultima-serien.
Jag kommer att recensera flera spel i denna serie.

All hail Lord British!