Day of the Tentacle

 Yeeeeeeaaaah baaaby!!!!

Det här spelet håller en speciell plats i mitt hjärta! Fortfarande efter en massa år så blir jag glad när jag ser det!
Om jag tänker på min barndom hemma i Österbotten så tänker jag på mig, brorsan och syrran + några vänner som satt kring detta spel och försökte klara det.

Handling
Day of the Tentacle är uppföljaren till Maniac Mansion.
Purple Tentacle, en slags varelse som blev skapad av Dr Fred Edison, dricker giftigt vatten som rinner bredvid Dr Freds laboratorium. Det får honom att känna sig smartare, mera aggressiv. Han känner på riktigt som om han kunde..... TA ÖVER VÄRLDEN!!!

Green Tentacle skickar ett telegram till sin vän Bernard Bernoulli där han ber om hjälp. Bernard reser till huset för att stoppa Purple Tentacle! Med sig tar han sina vänner, blondien Laverne och roadien Hoagie. Men *gasp!* Purple Tentacle flyr! Dr Fred kläcker en plan: Han har byggt en tidsmaskin som heter Chron-o-jon. Han tänker skicka trion tillbaka till förrgår för att stänga av Sludge-o-maticen som skapade. Men maskinen fungerar inte som det ska så skickas Laverne 200 år i framtiden och Hoagie skickas 200 år bakåt! Och Bernard landar i vår tid.

I framtiden har Purple Tentacle lyckats med att ta över världen. Människor har blivit jämställda med husdjur.
200 år bakåt så visar det sig att "The Founding Fathers" använder huset Edison för att skriva på självständighetsförklaringen.
Så situationen är följande:
Hoagie är fast på 1790-talet. Han måste hitta ett sätt att komma därifrån.
Laverne är fast på 2190-talet. Hon måste hitta ett sätt att komma därifrån.
Bernard måste hjälpa sina vänner att komma tillbaka.
OCH de måste stoppa Purple Tentacle från att ta över världen!

Om spelet
Det är ett point-and-click spel, inget nytt under solen där.
Det som får spelet mest att sticka ut för mig är grafikerna. Precis som med Sam & Max: Hit the Road så får man känslan av att dessa är seriekaraktärer. Faktiskt så händer en del saker i spelet som är väldigt typiskt komiska inslag från gamla barnprogram.
Det jag älskar med detta spel är hur Hoagie och Laverne måste ibland använda det faktumet att de reser i tiden för att kunna klara sig.
T.ex vad när Laverne behöver en flaska vinäger men det finns ingenstans. Lösningen är att Hoagie på 1790-talet gömmer en flaska vin någonstans. Vänta 400 år och voilá, vinäger!
Karaktärerna är väldigt färgstarka och roliga.
Hoagie är en slapp heavy metal-dude. Det betyder att när han möter George Washington så är hans spontana reaktion "Woah, you're like George Washington, dude!" på vilket George svarar helt kort "Yes, very much like him."
Dr Fred är fortfarande vår stereotypiskt galne geni som gnider sina händer vart han än går. 

Spelet kan verka lite krångligt, vilket tyvärr är sant för många point-and-click spel från 90-talet. När du kör fast någonstans så sitter du fast i evighet. Nu för tiden finns internet med walkthroughs, men på 90-talet var det hemskt att sitta fast!

Betyg
Detta spel får lugnt 9 från mig! Det har åldrats bra, men jag tror tyvärr inte att det är något som nödvändigtvis skulle gå hem hos ungar i dag.

Maniac Mansion

Detta spel är en sann klassiker! Det kom ut det året jag föddes, i Nådens år 1987. Jag spelade det inte så mycket när jag var liten, för jag spelade uppföljaren först. Men innan jag pratar om det spelet så vill jag prata om detta!

Handling
Du spelar tonårspojken Dave Miller. Din flickvän har blivit kidnappad av en galen vetenskapsman, Dr Fred Edison, som bor i en herrgård tillsammans med familj. Du samlar ihop dina bästa vänner i ett försök att rädda henne!
Det visar sig senare att den galne vetenskapsmannen egentligen är under kontroll av en intelligent meteor som krashade utanför huset för många år sen.


Om spelet
Det är ett ganska standard point-and-click spel med några större skillnader.
Om en av Dr. Freds familjemedlemmar får syn på dig så kan de ta fast dig och slänga dig i en fängelsehåla (och i vissa fall: Döda dig! Ja, du kan faktiskt DÖ i detta Lucasarts spel!). Om hela gänget är fast i fängelsehålan så kan vi räkna med Game Over.
När spelet börjar får du välja två av sex karaktärer som ska följa med Dave i Edison-huset. De har alla olika förmågor, t.ex Syd och Razor kan spela instrument medan nörden Bernard kan reparera saker.

Betyg
Spelet är en brain-teaser. Det är svårt att klara av. Men det jag älskar mest med spelet är helt enkelt miljöerna, karaktärerna och hela storyn. Det känns som ett trevligt litet sommaräventyr! Jag rekommenderar spelet om du har tålamod.

Final Fantasy VIII

Tänk att jag efter alla dessa år har kvar min gamla playstation (Ettan!) och några gamla spel. Jag har fortfarande inte besökt Retromagia i Åbo där det finns flera gamla playstation-spel till salu.
Jag kommer ihåg när jag skaffade den: Det måste ha varit kring år 2003. Varför skaffade jag inte en tvåa då? Jo, för att ettan var billigare och jag hade velat ha en i några år men inte kommit mig för att skaffa en.

Det fanns ett spel som jag köpte i butiken då som jag älskade jättemycket då jag var tonåring: Final Fantasy 8.
Och jag är antagligen inte den enda gamern som tänkte det, FF8 var väldigt populärt bland Final Fantasy-fans. Men det finns också många som hatar det med en passion. Jag kan bara rycka på axlarna och konstatera att detta spel delade Final Fantasy-fans i två läger.
Jag har spelat 7:an till 9:an. Någon dag kommer jag att prata om 7:an, men just nu känner jag för att prata lite om 8:an.

Handling
Det är knepigt att återge handlingen i sin fulla prakt eftersom spelet skiftar stämning. Så ni får en kraftigt nedkortad version: I början av spelet möter vi Squall Leonheart, en tystlåten tillbakadragen student på militärskolan Balamb Garden. Han har sina vänner och rivaler där som han tampas med.
Efter att ha blivit utexaminerad från Balamb Garden så får Squall och hans vänner ett uppdrag: att hjälpa landet Galbadia. Det har blivit ockuperad av en ond trollpacka och hennes armé. Så Squall ska dit och hjälpa motståndsrörelsen till att döda trollpackan och rädda landet.
Men senare visar det sig att trollpackan är under kontroll från en annan  häxa som levde för tusentals år sedan, som kan kontrollera saker genom tiden. Och hon planerar att förstöra världen.
Samtidigt har vi lite relationsdrama och annat på gång...

Om spelet
Det största problemet jag ser med karaktärerna är att de är platta. Vi har en badass hjälte som angstar, hans glada smått veka prinsessa som måste räddas titt som tätt, en hetsporre som hela tiden vill slåss, en fnittrig jätteflickig kvinna m.m. Karaktärerna känns extremt platta och ärligt talat inte så intressanta att följa med.
Jag är inte intresserad av Squalls barndomsproblem. Jag är inte intresserad av hans kärleksproblem. Jag vill sparka röv och rädda världen! Så håll tyst, Squall och var en man för tusan!

Spelet har effektivt blandat science fiction och fantasy. Vilket inte är något fel i sig. Men man måste helt och hållet låta bli att ställa sig frågan om saker är logiska. Som t.ex ett "anti-magiskt kraftfält". Idén med ett sådant låter så halvassigt att det känns löjligt.
Eller att om man förbinder en viss sorts djur/ande/sak till sig så förlorar man minnen. Varför? Det förklaras inte riktigt i detalj, bara att det händer.
Eller det faktumet att karaktärerna är bara tonåringar och det är tänkt att de ska rädda världen medan resten av människorna bara slappar.
Kan man helt enkelt ignorera ovanstående problem så kan spelet rent storymässigt vara helt okej.

Ett större problem är det s.k "Junction"-systemet. Du spelar högst tre karaktärer på en gång. Och du ska rigga upp trollformler och allting så att personen blir starkare, får mera health points osv. Och detta måste du göra varenda gång du byter karaktär! Vilket du ibland blir tvungen att göra pga storyn.
Du kan, som tur är, göra detta med ett enkelt knappbyte. (Så att karaktärena helt kallt "byter" allting)
Men det är ändå en ansträngning som tar lite tid.

När du rör dig ute i världen så kan du bli anfallen av olika monster. Dessa monster ska du naturligtvis slåss mot (eller fly om du önskar). Det är ett bra sätt att samla XP och bli större och tuffare. Men i slutändan känns det bara irriterande om du är påväg från punkt A till punkt B och så mitt i allt blir du anfallen av något monster (stort eller litet, det kvittar) och hela spelet stannar för du måste slåss mot ett monster. 

Betyg
 Spelet har inte åldrats speciellt bra, eller så är det jag som har blivit äldre. För när jag var tonåring älskade jag spelet trots att storyn var väldigt korkad. Kan man ignorera en del problem, om jag tar av mig kritikerglasögonen så kan spelet vara helt okej. Det är tyvärr så långt det går för mig: Helt okej. Jag ångrar inte att jag har spelat det och säger inte att det är det värsta spelet som har gjorts. Det är bara helt okej.
Jag säger 5 av 10. Spela det för all del om ni har lust!